interesting...

Du vet när en random person börjar prata med dig. Då orkar man inte bry sig så mycket(???) Speciellt inte om den personen är ful eller att man tycker att man är fulländad på den sociala biten vid just det tillfället (bla bla har svårt att uttrycka exakt vad jag menar). Då känner man inte precis för att prata med någon... Det hände mig idag. Jag sa "förlåt men jag känner inte för att prata, jag tänker ta på mig mina lurar nu och bara dö". Men lik förbannat sitter jag där o snackar med honom ändå va... Detta hände på nattbussen alltså;

Alla sittplatser var seriöst fulla. Alla utom en... Där satt en inte så attraktiv snubbe, såg lite sliskig ut med. jaha?? har folk problem att sitta bredvid honom?? Tänkte ja. Så satte jag mig. Nee då.. Det var jag som hade problem. så jag körde min replik att lyssna på musiken där. Well

Det speciella med honom var. Han var dryga 20 år, och hade asperger. Sjukt social person. Artig nått djävulskt. Och snäll och ärlig. Väldigt förtroendeingivande. Kan du tänka dig... Att han helt själv gick ut på krogen för att träffa människor? (Nee såklart inte, du har ju inte träffat honom(?))Försöka hitta vänner och en tjej att älska med. Det fascinerade mig. HELT SJÄLV och ENSAM var han! Men inte attraktiv för fem öre... Eller?

No offence men han var inte tillräckligt snygg för att komma in på krogen. Ha fick höra att hans kläder inte var matchade till stället. Men jag har ju Jobbat i den branchen. Och det enda man bryr sig om är pengar. Man vill ha in atraktiva personer som bidrar till barkassa och trevlig stämning. man vill inte ha in fula drägg liksom.

To bad for him. Men han får kämpa lite hårdare, som världen ser ut idag.. Det får han säkert göra även om detta vore 300 år senare...

Jag gav honom några tips och berättade varför det är så förbaskat fint att känna sorg och lycka, önskade honom lycka till med livet, gav honom en kram sedan klev jag av (bussen då)